Spontanträff, Folkets Park + Jernverket

Björneborg

23-24 September 2023

I entrén till Björneborg Folkets Park har en sten ställt sig i vägen, med ett synligt ingraverat budskap:

"Jag väntar under stjärnorna"

Konstnären Ulrika Sparre har utgått från platsens betydelse genom tiderna, en samlingspunkt för allt från ceremonier och andakt till dagens mer uppsluppna dans- och musikträffar.

När mörkret faller på och parken är stängd för besökare, riktas UV-lampor mot verket som laddats med fluorescerande färg och får stenen att lysa.

Som om den fått liv och vill påminna förbipasserande om den här platsens kraft.

Efter fredagens rehab var det dags att bära ut det sista till husbilen. Vi skulle åka i väg på en spontanträff med Nordic husbilsklubb och inte så långt denna gång typ 5 mil. Vi kom fram till Björneborg vid 3-tiden, det var redan några där. När dagen var till ända så var vi 7 bilar som hade kommit. Första natten fick vi stå på parkeringen utanför Folkets Park.

Lördag förmiddag fick vi göra en förflyttning in i Parken, vi stod lite här och där tillsammans med dansbanor, chokladhjul och skjutbane-längan med mera. Vädret var lite sol, lite regn men humören var på topp. Under dagen kom de sista bilarna. Vi skulle vara 14 bilar + 1 personbil (Bundsen´s).

Det ställdes fram bord och stolar på dansgolvet så att vi kunde fika och senare ha långbord med egen matkorg. Knud öppnade till skjutbanan och vi var några som försökte att träffa det där lilla vita röret som en blomma stod i, men det var lättare sagt än gjort, det var säkert felinställning på bössan!

På kvällen hade vi samkväm med egen matkorg. Glada skratt, många ”skål”, lite allsång och musikquiz. Sen gick 4 damer fram mot scenen och underhöll oss med en snapsvisa och det blev mycket skratt, roliga historier och sång. Kvällen var verkligen lyckad och alla gick nog till sängs med ett leende på läpparna.

Söndag kl. 10 var det samling för att gå till Jernverket som låg på andra sidan av stora vägen från Parken. Det var strålande solsken. Vid entrén fick alla en reflexväst, (man kände sig som barnen på dagis!). Vi följde strömmen och kom fram till en enorm bildskärm, där de visade om företaget och vad de gjorde. Det var en man som berättade samtidigt, men tyvärr hörde man inte bitvis vad han sa, musiken på skärmen var för hög men man fick ju se filmen i alla fall!

Under promenaden runt området fanns det frågor om järnverket och produktionen. Det gällde att läsa informationstavlorna också. Vid en ”länga” berättade en anställd att tegelbyggnaden vi stod vid byggdes 1909 och den blå byggnaden som de har ”förlängt” med byggdes 2009, alltså 100 år mellan byggnaderna.

Inne i en byggnad höll de på att svarva axlar, då pratade vi inte om längder på några centimeter/decimeter utan om mååånga meter. Sen fanns det olika typer av svarvmaskiner. De hade många kontroller av godset så att de höll för sitt ändamål, de hade kunder som var bl. a. Försvaret. Sen kom vi in till kontrollrummet i smedjan. En ugn var i bruk och jag kom precis när de skulle ta ut ett ämne (som det kallades) för att sedan hamra till ett långt ämne som sedan ska svarvas till rätt dimension. Nu kom jag inte ihåg vad ena mannen i rummet sa vad det var för mått på ämnet som kom från ugnen, men han visade en ritning och sa att den ska bli 8 m lång. Traversen i taket körde fram den till en enorm ”klo”. Den maskinen höll i ämnet för att sedan hamras ut. Det var en annan man som satt i rummet och skötte de maskinerna med joystick och pedaler på golvet. Jag uppfattade att det tar cirka 1,5 timme att forma ämnet, men jag kan ha fel.

Vidare i promenaden och så avslutade vi med korv och bröd. Jag var rejält hungrig och hade missat min ”mat-tid”, det är så när man är magsäcksopererad och behöver äta cirka var 3:e timme.

Vi sa tack och hej och gick upp till husbilen. Där hämtade vi hunden och gick vidare till herrgården och bruksmuseet. Jag gick in i herrgården och det var väldigt fint. Vidare till Bruksgården och även där var det bara jag som gick in. De hade bland annat ett rum med foton bl.a. ”Förr och Nu” foton. Ett museum med gamla saker och på loftet ett litet klassrum samt lärarens bostad som bara bestod av ett stort rum.

Tillbaka till husbilen och vi var ganska trötta i benen och ryggen. Några bilar hade redan åkt men vi var några som stod och pratade en stund innan avfärd.

Det var en mycket trevlig helg och jag vill tacka Knud och Annette Steiness för en jättetrevlig träff.

vid pennan & foto: Eva Bonnevier, N916

Värdparet Nettan & Knud Steiness tackar alla som kom till Björneborg och förgyllde helgen

Foto: N817