Estland - i fädrens spår

6 - 14 april 2011

Lite historia :
Under andra världskriget var Estland inklämt mellan de två stora krigsmaskinerna, Ryssland och Tyskland, både fysiskt och mentalt. På hösten 1939 anlände ryska styrkor till Saaremaa (Ösel) för att bygga militärbaser. I augusti 1940 inkluderades Estland i Sovjetunionen, Det följdes av arresteringar och massdeportationer. Rädslan var enorm. Folk försökte hålla sig gömda, bland annat i skogarna.
Med blommor hälsades den tyska armén som befriare i september 1941. Kriget pågick mellan 1941 och 1944 och de kommunistiska illdåden började avslöjas. Namnen på 83 offer finns inskrivna på en minnesplakett på vallen i Kuressaare fästning. Kropparna av 20 lokala invånare och militär personal finns i en gemensam grav i Iide by på halvön Sõrve.
Nederlaget för Nazityskland resulterade i en ny sovjetisk ockupation i Estland. Den kommunistiska regimen betydde en viss terror vilket syftade till att hålla hela nationen i rädsla.
Under 1944-1953 har mer än 1 220 människor gripits på Ösel på grund av politiska skäl, främst de som hade varit med i den tyska armén eller i Omakaitse (estniska Självförsvar enheter). Rädslan inför de återvändande sovjetiska trupperna gjorde att 5000-6000 personer flydde via Ösel över havet till Sverige. Många av dem dog på grund av angrepp av sovjetiska flygplan.


Tiius morfar, som ägde en läderfabrik utanför Tartu, tillhörde de som hämtades och sattes på ett tåg till Sibirien. Efter det finns ingen information vad som hänt honom. Tiius föräldrar flydde tillsammans med sina två barn 1944 till Sverige. Vi hade en fördel i att både Tiiu och Siiri pratar estniska.