Estland - i fädrens spår

6 - 14 april 2011

Lite historia :
Under andra världskriget var Estland inklämt mellan de två stora krigsmaskinerna, Ryssland och Tyskland, både fysiskt och mentalt. På hösten 1939 anlände ryska styrkor till Saaremaa (Ösel) för att bygga militärbaser. I augusti 1940 inkluderades Estland i Sovjetunionen, Det följdes av arresteringar och massdeportationer. Rädslan var enorm. Folk försökte hålla sig gömda, bland annat i skogarna.
Med blommor hälsades den tyska armén som befriare i september 1941. Kriget pågick mellan 1941 och 1944 och de kommunistiska illdåden började avslöjas. Namnen på 83 offer finns inskrivna på en minnesplakett på vallen i Kuressaare fästning. Kropparna av 20 lokala invånare och militär personal finns i en gemensam grav i Iide by på halvön Sõrve.
Nederlaget för Nazityskland resulterade i en ny sovjetisk ockupation i Estland. Den kommunistiska regimen betydde en viss terror vilket syftade till att hålla hela nationen i rädsla.
Under 1944-1953 har mer än 1 220 människor gripits på Ösel på grund av politiska skäl, främst de som hade varit med i den tyska armén eller i Omakaitse (estniska Självförsvar enheter). Rädslan inför de återvändande sovjetiska trupperna gjorde att 5000-6000 personer flydde via Ösel över havet till Sverige. Många av dem dog på grund av angrepp av sovjetiska flygplan.


Tiius morfar, som ägde en läderfabrik utanför Tartu, tillhörde de som hämtades och sattes på ett tåg till Sibirien. Efter det finns ingen information vad som hänt honom. Tiius föräldrar flydde tillsammans med sina två barn 1944 till Sverige. Vi hade en fördel i att både Tiiu och Siiri pratar estniska.

I väntan på att köra ombord i Värtahamnen.

Mitt i Tallin hittade vi denna parkeringsplats utanför en bra restaurang

Man kan stå 24 timmar för 6,4 euro. Trots mycket trafik på intilliggande huvudstråk var det inte speciellt störande. Från cirka kl 22 till 07 var det helt lugnt.

I Tallinn träffade vi Inna. Innas morfar och Tiius farmor var syskon.

Inna med sin dotter Helen

På väg mellan Tallinn och Tartu hittade vi en liten vägkrog (röda pricken). Spontant kom en man fram och berättade att vi...

... vi kunde tömma toan i lilla träluckan invid toaletten. En annan man talade om att vi kunde fylla på vatten.

Utanför Tartu hittade vi byn Kriimani. Farfar Aleksander Paldrok hade fått ett landområde där, vilket han uppkallade efter sin son Heiti. En gammal dam kunde berätta att hon minns Alexander.

"Herrgården i Kriimani". I Tartu stod vi också på en parkering centralt i stan. Här var nackdelen att intilliggande nattklubben slutade kl 02 och det var livligt bland de som väntade på bussen hem.

Kvistental utanför Tartu där Siiri och Tiius morfar hade en läderfabrik. Här är de tillsammans med den nye ägaren av huset.

Vi hälsade på Mai och Jaan som vi haft kontakt med tidigare i ett utbyte mellan vänorterna Härnösand och Viljandi.

Det var trevligt att återknyta kontakten

I Pärnu stod vi på Konse Caravan Park. Mycket trevligt ställe och i receptionen pratade man till och med svenska. Priset är 13 euro/dygn. När vi kom var det översvämningar i området då isen proppat igen. Ett tag efter vår ankomst..

... så släppte isen plötsligt och for ut till havs!

I Kuresaare på Ösel syns vår husbil som en liten vit prick till vänster i bild. Slottet i Kuresaare är till höger. Turistinformationen angav att alla campingar var stängda..

... men här skylten gjorde att vi började forska. Det visade sig efter lite ansträngningar att denna parkering var öppen och receptionen sköttes av hotell Meri. Såväl toatömning som skräptömning och vattenpåfyllning funkade för 13 euro/dygn.

Gatan Vana-Romasaare där Siiri och Tiius farfar Aleksander Paldrok hade sin sommarstuga.

Denna 86-åriga dam kunde berätta minnen från Aleksanders tid. Han var uppenbarligen mycket uppskattad i Kuresaare.

Vid slottet i Kuresaare som numera är ett museum. Där finns en del uppgifter om farfar Aleksander som var professor med specialité hudsjukdomar och då speciellt lepra (spätelska).

På sjukhusgården i Kuresaare finns denna minnessten.

Vi satte en blomma på Aleksanders grav.

Vid meteoritnedslaget i Kali

Tillbaka i Tallinn innan hemresan. Vi stod på samma parkering som när vi anlände till Estland.

Information med bland annat detta som beskriver den leprakoloni som han och en kollega startade.

En bildberättelse av

Tiiu och Claes Ehinger


Nordic 548

Copyright © Alla rättigheter förbehållna