Livskvalité


Hur kan en husbil bidraga till ökad livskvalité?

Jo det skall jag berätta för er.


Först en liten kort tillbakablick och historik.


År 2007 drabbades min kära hustru av en svår olycka med hjärn och hjärtskador. År 2008 är ett ”förlorat år” för oss. Jag fick hela tiden pendla mellan bostaden och sjukhuset, ibland i ilfart, och det var en mycket svag och flämtande livslåga. Man svävade mellan hopp och förtvivlan kan man säga.

År 2009 började livsgnistan återvända så sakteliga. Vi planerade en resa till MHF Camping Clubs Riksting som skulle avhållas i Kusfors Folkets Park i Norrland.


Vi tog en dag i sänder och fördelade resan på 3 etapper, det gick mycket bra. En trevlig vecka blev det och inte bara en utan flera. Min hustru ville stanna kvar i norrland ett tag och besöka gamla vänner och bekanta. Det var nio år sedan vi träffade mången av dem.

Därefter blev det många små lillsemestrar, utflykter över fredag, lördag och söndag.


Under hösten blev det en dryg veckas vistelse på Öland och dess skördefest. Ett mycket fint och vackert minne som jag har skrivit om tidigare och du nu finns i vårt arkiv.


Det blev också några resor till slöjd och konsthantverksmässor och utställningar under detta år. Jag utövar ju själv lite konsthantverk och min kära hustru kunde då följa med på dessa evenemang. Hon trivs så bra i vår bil sedan den blev lite ombyggd och handikappanpassad. Tack Nordic husbilar ab för det. Det blev totalt ett resande över 600 mil detta år.


Nu skriver vi 2010 och livsgnistan har mera börjat återvända. Har nyss varit på MHF Camping Clubbens Riksting på Ransberg i Värmland. En enormt trevlig vecka med många och rika upplevelser. Under en eftermiddagsfika med våra goda vänner så berättade de att dom skulle fara till Björkängsgården Björkäng Tvååker i Varberg på ett slöarläger i fyra veckor. Då säger min kära hustru kan vi inte följa med dit. Vad säger och gör man då? Jo det är bara hem och planera om i kalendern och  packa husbilen för nya äventyr.


Det är nog få som förstår hur jobbigt, tungt och ansvarsfullt det kan vara som anhörigvårdare. Men nu när min kära hustru är full av energi och livsglädjen börjar återvända är det bara att fånga dagen och göra det bästa av den för den kommer aldrig åter, men du får alltid en ny.


Innan resan till ”slölägret” så blev det en lillsemester till Idre. Besökte våra vänner Tage och Gunvor, upplevde Idre-festivalen och yran, smakade på deras matspesialiteter som stomp, jönnbröd med tjockmjölk och rätten ”messeklump” samt röding med römmegröt. Jag är en liten ”matgormet”. Vilken härlig ”lillsemester” det blev.

 

Vi planerar nu också för Nordic Husbil ab kräftskiva och klubbens jubileum i höst. Hur det går och hur många mils resande i husbilen det blir i år det får vi se och jag kanhända återkommer med flera berättelser vid ett senare tillfälle.


Slutar med uppmaningen att fånga dagen och njut av den, krama om varandra för livet är oerhört skört, kan förändras inom en minut.


En som fått uppleva detta.


 Många hälsningar och kramar från


243 Leif o Marianne Andersson

Dagboksanteckningar av

Leif Andersson N 243

(vidare til nästa berättelse)