Jag hörde hur snacket gick bland de manliga förarna på lördagsförmiddagen att ” nu har man chansen när inte Roger är med”. När jag fått på mig hjälmen kände jag mig taggad till tusen!! Efter första heatet insåg jag att Go - Cart är nog inte riktigt min grej – men kul var det. Efter mitt andra heat kändes det inte särskilt mycket bättre! Jag kom dock till B-final – för det gjorde alla som inte kom med i A-finalen!  Jag kom runt alla sex varven med några piruetter på banan och fick en placering långt bak i fältet. Men det är roligt att köra Go - Cart så placeringen har ingen betydelse (skriver en som inte hade en chans). Den kraftiga hjälmen gör att hornen inte kan växa ut ordentligt – men det verkar inte vara så för de andra!!

Så var det då dags för A-final. Ingen var given segrare – de flesta hade tidigare varit med i tätstriden någon gång. Vädret var fint så de yttre förutsättningarna var perfekta. Starten gick och de 7 förarna i heatet var alla ivriga till tusen. Vad händer? Ja, i första kurvan var tre av förarna mer eller mindre borta från tätstriden. Jakten fortsatte och snart hade två av förarna en skaplig ledning. Båda körde säkert och balanserat. Den ena gjorde fina körningar i kurvorna men sackade på raksträckorna, kunde det bero på vikten (sådär en 30 kg tyngre)?? Vid ingången till sista varvet låg Kajsa (51) (den enda damen) på tredje plats men så hände det som inte får hända – hon snurrade runt – och så var den möjligheten till en fin placering borta. Patrik, en ung förmåga från bil, 51, tog hem segern med god marginal. Kjell (270) belade  2:a platsen och Åke (49) kom trea. Både Kjell och Åke har varit på prispallen tidigare. Patrik har under flera år varit med i tätstriden men inte lyckats fullt ut. Men nu så har han nu den rutinen att han kan tampas med de stora grabbarna som Roger m fl. Han blir inte lätt att tas nästa år – det är min gissning.