Forsvik
30 Juli - 1 Augusti 2010
Fredagen den 30 juli var det äntligen dags för Pumbaa att få rulla igen. Som vanligt hade vi haft husbilen stående, när alla andra rullat med sina. Pumbaa hade inte varit ur garaget sedan Pingstträffen i Östersund. Vi for mot Karlsborg i ösregn. Inte särskilt inspirerande, men vi hade stämt träff med våra goda vänner Sture och Margreth, för vidare färd till Forsvik. Forsvik var ett ställe vi hört mycket om, men som av olika anledningar alltid blivit förbigånget vid tidigare resor i trakten. Vi möttes utanför fästningsmuren i Karlsborg. Regnet forsade ner, men vi bestämde oss för att söka upp ställplatsen i Forsvik och avvakta vädrets utveckling där. Det var lite knepigt att hitta ner till platsen där vi fick övernatta, men efter lite trixande och någon felkörning var vi så nere vid kanalkanten. Inte en husbil i sikte. Efter kanalvaktens anvisningar ställde vi upp oss prydligt med näsan mot kanalen och pluggade i elen. Regnet trummade mot taket och vi fick en mysig kväll i husbilen innan det var läggdags.
Lördagsmorgonen började gråmulen och regntung. Vi intog morgonkaffet i förarhytten med god utsikt över den lilla hamnen och de väntande båtarna. Det kom fortfarande en och annan regnskur. Vi tog en tur upp till slussen och fann där en fin sanitetsbyggnad med toa, dusch och tvättstuga till vårt förfogande. Molnen lättade och fram emot middagstid kom solen fram. Vi vågade oss ut på en längre lite upptäcksfärd och promenerade till det mycket imponerande industrimuseet. Här kunde man beskåda minnena från fornstora dar, gjuterier, smedjor, båtbyggeri mm fortfarande i drift, samt tidsenliga kläder och textilier mm från Arns tid. Dessutom håller man sen 9 år tillbaka på att bygga en hjulångare, som förhoppningsvis är klar att trafikera kanalen till nästa säsong.
Eftermiddagen och kvällen fortskred med grillning och trevligt mingel mellan husbilsgrannarna. Tyska språket kom också till användning. Båttrafiken var fortfarande livlig och det fanns mycket att titta på hela tiden, inklusive damen som tyst och envist fortsatte sina ständiga vandringar runt våra bilar.
Det fanns även utrymme för fina promenader längs kanalkanten allteftersom mörkret föll.
På eftermiddagen var det skönt att vila benen i det alltmer värmande solskenet. Väl tillbaka vid husbilarna kommer en äldre man fram och frågar våra goda vänner om de möjligtvis skulle flytta husbilen. De hade nämligen parkerat på "hans" plats. Han var van att stå just här, när han besökte Forsvik. Vi svarade vänligt att vi tänkte stå kvar över natten och vi tänkte inte flytta husbilarna förrän under morgondagen, när vi skulle åka därifrån. Mannen accepterade beskedet och återvände till sin husvagn, som nu fått plats i den bakre delen av området. Det hade rullat in många husbilar under dagen, allteftersom solskenet tilltog. Vi hade en behaglig eftermiddag i våra stolar vid kanalkanten. Dock var vi uppvaktade av en osalig kvinna som strök runt husbilarna i tid och otid. Så småningom förstod vi att det var hustrun till mannen, vars "plats" vi tagit. Om mannen accepterat att vi stannade kvar, så hade hustrun definitivt INTE gjort det. Hon markerade klart och tydligt sin "äganderätt" till platsen som våra vänner fått sig tilldelade av hamnvakten och gräsplätten framför bilarna. Och det var rena turen att hon inte själv hamnade på våra grillgaller.
Strax innan kanalen och slussarna stängde för kvällen passerade kanalbåten. Ombord fanns en samling glada människor som hälsade, vinkade och skålade med oss som satt på kanalkanten. Det var ju lördagskväll och dans ombord.
Morgonen därpå var det fortfarande fint väder och vi fick till vår förvåning se en människa som tidigt på morgonen bar ut trädgårsdmöbler och satte framför näsan på våra två bilar. Därefter ägnade damen sin tid åt att noga bevaka varje steg vi tog i avvaktan på vår avfärd. Det var kvinnan från gårdagen, som var i full färd med att bevaka och markera "sin" plats, så att ingen annan skulle ta den. Vi tog det lugnt och hade inte bråttom därifrån, (kanske därför?!?!) men vid lunchtid var det dags att dra vidare. Vi hade haft en del fina och en del lite "udda" upplevelser under helgen. Klart är att vi gärna återvänder hit för en, eller två dagar i lugn och ro!
Vår färd fortsatte nu mot Lidköping för ytterligare ett par dagars rekreation, innan det var dags att återvända hem till plikterna igen, men det är en annan historia
Nedtecknat av Agneta 311
Copyright © Alla rättigheter förbehållna