Livskvalité 2

Hur kan en husbil bidraga till ökad livskvalité?

Del 2

Skriver nu hösten 2010 och vi har varit på Nordic; s 20 års jubileum och den årliga kräftskiva det var ett fantastiskt evenemang. Började med knytiskväll i Nordicklubbens regi på fredagskvällen i fabrikslokalen som Nordic ställer till vårt förfogande. En gemytlig och trevlig kväll i goda vänners lag och min kära hustru och jag, njöt i fulla drag hela kvällen. Den blev en sen fredagskväll.

Sedan kom då lördagen med fria aktiviteter och förevisning av 2011 års modellprogram. Dagen gick fort och så kom kvällen och den stora begivenheten Nordic husbilar 20 års jubileum med kräftskivan. Det gick nog år några kilon kräftor för vi var ju 250 personer och alla njöt och åt ju med stor aptit.

Underhällningen svarade Lasse Holm och Jessica Andersson för, ett magnifikt program, senare på kvällen blev det också dans till vår eminenta orkestermedlem Agneta Rosén-Andersson så denna toppendag blev även den sen, men vad gör det när man har så roligt och min hustru njuter och trivs i fulla drag att få vara tillsammans i goda och glada vänners lag, då går tiden alldeles för fort.

Så kom då söndagen och väldigt många hade stannat kvar i det höstfagra Kristinehamn för att få höra Ove; s föredrag om företagets historia i både med och motgångar.
En oerhört intressant historieupplevelse.

Ett jättestort och hjärtligt Tack till Per Grödevik och hans toppengäng på Nordic husbilar ab. För denna härliga jubileumshelg!
(Jag gör mig till tolk för alla deltagare)
Nu önskar vi Er ytterligare 20 års framgångar.. 

Ps! Eftersom jag själv medverkade på jubileumet och ” kuppade ” med utdelningen av de unika egengjorda jubileumsvargarna, karlarna fick slipsnålen och damerna broscher, så kunde jag inte ta några egna bilder, men kanhända att det är någon annan medlem som har det och vill vara vänlig och sända mig några bilder, skulle vara kul. Ds!
Såg föresten Jessica medverka på TV i Doobidoo programmet och då fanns vargen också med.

Mitt Öland och dess skördefest
drog även i år, så min kära hustru sa "skall vi inte fara till ditt Öland"?.
Sagt och gjort vi bestämde oss för att än en gång fara dit, men det blev en alldeles för kort visit.

Startar resan en höstfager tisdag, men oerhört blåsig. När vi anlände på tisdagskvällen till Ölandsbron så stormade det så infernaliskt så jag trodde att bron skulle vara avstängd för överfart, men nej hastigheten var nedsatt till max 50 km. Oj vilken sidovind och vilka kast man fick emellanåt jag har aldrig varit med om maken. Väl över på ön (jag var regält sjöblöt av svett och rädsla för att bilen skulle blåsa omkull var det dags att campa.) Vid Färjestaden kände hustru glatt igen platsen och ville campa på samma vis som föregående år, så sagt och gjort, på natten sover hon oroligt och på onsdagsmorgonen känner hon sig inget pigg, fick knappt i sig frukosten och sina medosiner. Hon känner sig inte bra och blir mycket orolig och vill åka hem istället. Jag instämmer för det är inte roligt för någon av oss om man inte är kry och allt måste numera ske på hennes villkor.

Sagt och gjort vi ställer kosan hemåt igen och tur är det för hon blir svagare och sämre, orkar inte sitta uppe bredvid mig utan lägger sig på sängen och gjorde så hela resan 50 mil. Det var en tung dag och dryg resa, ingen rast och matuppehåll på hela dagen. Väl hemkommen bar det iväg till Falun och regionsjukhuset där man konstaterade att en svårartad struplocksinflammation och blodförgiftning hade utbrutit så det blev en veckas vistelse på sjukhus i stället.

Det var ett klokt beslut vi hade gjort att fara hem tyckte läkarna, för det hade inte varit kul att vistas på Kalmar lasarett en vecka. Hustrun var mycket ledsen för att vi fick avbryta Ölandssemestern men jag fick trösta henne med att Öland med dess skördefest kommer ju åter till ett kommande år och då kan vi fara dit igen om vi vill.   
Året är ännu inte slut utan det återstår förhoppningsvis ännu många helger ”Lillsemestrar” med vår kära husbil för nu är hon pigg och glad igen.